Stenhammars cellosonat
På lördag (2019/11/16) med hjälpen av cellisten Klas Gagge, ska jag spela fragment ur Wilhelm Stenhammars cellosonat i en konsert i Aulisalen på Stockholms Konserthus.
Wilhelm Stenhammar var också en mycket duktig konsertpianist, men han komponerade faktiskt inte flera kammarmusikstycke med piano, fast det finns kvar hans flera stråkkvartetter. Hans enda kammarmusikstycke med piano, som är fullbordad, är sonat för violin och piano i a-moll op 19. Det finns kvar också hans pianotrio och pianokvartett, men han skrev bara en sats till dem. Man tror att han tänkte skriva flera satser när han började komponera dem, men han gjorde aldrig det. Han gav inte opus nummer till dem och de publicerades inte under hans liv. Jag tycker faktiskt inte att pianostämmor till hans pianotrio och pianokvartett är mycket pianistisk, trots att de var rätt fin musik. Jag undrar om han också tänkte det och lämnade styckena utan att fullborda alla satser.
Han försökte också skriva en cellosonat, alltså sonat för cello och piano. Det verkar som att han tyvärr aldrig fullbordade sonaten. Statens musik- och teaterbiblioteket i Stockholm bevarar tonsättarens skiss till sonaten. (Man kan se dem på nästet också i bibliotekets hemsida.)
Det är rätt svårt att läsa hans handskrift till skissen, men jag försökte redigera dem. Han skrev ner bara olika idéer, och det som jag redigerat är bara min personliga tolkning av hans idéer.
I förteckning över W. Stenhamamrs kompositioner i Bo Wallners "Stenhammar och hans tid", skrevs det om sonaten, Allegro non troppo ma con brio – Poco Adagio. Men i tonsättarens skiss, efter "Allegro non troppo ma con brio" står det anteckning som nedan:
Det betyder att det ska finnas någonting innan Allegro non troppo, dessutom det ska vara mycket långsammare än Allegro delen. Då jag tolkade att Poco Adagio kommer först, sedan Allegro non troppo följer Adagio-delen. Det har blivit liknande form som Beethovens cellosonater nr 1 och nr 2 (op 5).
Stenhammar fullbordade tyvärr inte någon sats till sonaten, men i hans skisser kan man ändå hitta hans idéer om huvudtema och sidotema till den första satsen i sonatform.
Han skrev "Ed 25 mars 1909" på sidan av skiss till Poco Adagio. 1909 är två år efter att han fullbordade sin 2:a pianokonsert, och han kom att fullborda sin 2:a symfoni efter sex år, alltså 1915.
Är du nyfiken på musiken? Kom på konserten den 16 november!
