Vad är originalitet i svensk musik?(1)

Jag kommer från Japan, och jag började spela svensk musik utanför Sverige. Där är svenska tonsättare "ännu" inte kända. I Sverige är det

redan någon betydelse att spela svensk musik i konserter i Sverige, även om man säger att svensk musik inte spelas ofta i Sverige också. Att spela sitt lands musik vore naturligt.

Men utanför Sverige fungerar det inte alltid sådant.

Om man spelar svensk musik där, kommer det frågan "Varför spelar du okänd utländsk musik?"

När jag fick ett tillfälle att spela piano för en tysk sångare i en konsert i Japan, föreslog jag till sångaren att framföra Stenhammars sånger. Han blev nyfiken på svenska romanser och ville få veta sångerna. Jag skickade honom noterna till Stenhammars sånger och frågade om han skulle kunna välja några av dem. Men hans svar var att han tyckte att sångerna liknade tyska lieder, och i så fall det vore bäst att man sjunger tyska lieder, för det finns en massor av fina lieder i Tyskland. Han sa också att han hade förväntat sig att jag skulle skicka svenska sånger med nordiska vemodiga stämningar. Det verkar som att musiken inte var tillräckligt vemodig för honom.... Det hände ungefär för tjugo år sedan. Jag var då mycket ledsen för att jag inte visste hur jag skulle kunna förklara honom att det var värt att framföra Stenhammars musik. Musikers jobb är att utrycka musik med sitt framförande. Men jag fick då förstå att musiker ibland behöver kunna "förklara" musiken innan musiken framförs i offentliga konserter. Musiken måste framföras framförallt.

Jag funderade då om två frågor. - Måste svensk musik vara "vemodig"? Kan det vara en stereotyp? - Om Stenhammar hade varit en tysk tonsättare, skulle han tänka på att det är värt att sjunga hans sånger? Är det verkligen nödvändigt att utrycka sitt land i sin musik? Lyssnar man på Beethoven och Bach, eftersom deras musik är mycket tysk?

Ludvig Norman (1831–1885) är en av mina favorit svensk tonsättare. Jag blev faktiskt litet förvånad över att man ofta presenterade hans musik i Sverige med influenser av tysk musik. Jag tror inte att de nämnde influenser av tidigare musik alltid på negativt sätt. Det var nog så klart för dem att hans musik har egen karaktär också, och de tyckte att det var intressant att få veta tonsättarens spår att skapa sin musik. (Alla "välkända" tonsättare i hans tid studerade också Beethoven, Bach, sedan romantisk tysk musik m.fl. Det är också känt att Chopins förebild var John Field.) Men för att presentera Normans musik utanför Sverige, räcker det inte att förklara bara influenser av tidigare musik. Sådana informationer fungerar där ofta tyvärr snarare negativt. Man tänker då: "Ah, Norman imiterade tidigare tysk musik och det vore bättre att vi lyssnar på tysk originell musik i så fall!"... liksom denna tysk sångare som inte ville välja Stenhammar.

Jag spelade flera kammarmusikstycke av Ludvig Norman. Jag vet naturligtvis tysk romantisk musik också. Men jag känner Normans egen karaktär i hans musik, och därför jag kom att vilja spela just hans musik. Är hans musik speciellt vemodig? Jag tror faktiskt inte det.

Jag flyttade till Sverige i januari 2015. När sommar kom efter en kort vår, kände jag att jag äntligen fick förstå Normans musik... Det kom plötsligt gröna blad på träd och dem började susa i blåa himlen. Utsikten ändrades ganska snabbt och jag kände en slags speciell energi från naturen.

Energin kan kännas tack vare en mörk lång vinter. Men det är klart att mörka vinterdagar inte är enda Sveriges utsikter, och ljuvliga sommardagar är också Sveriges bilder.

Det här är några inspelningar på Normans kammarmusik som jag spelade tillsammans med fantastiska svenska musiker.

Pianokvartett, op 10

Cellosonat, op 28