Helena Munktell: Kleines trio (2)
Jag har redan skrivit att jag provade spela Helena Munktells Kleines trio tillsammans med musikervänner. (Se det här inlägget.) Jag har repeterat trion tillsammans med violinisten, Stina Möller och cellisten, Klas Gagge och vi ska spela trion i en spelafton av ett kammarmusiksällskap på måndag.
I själva verket innehåller pianotrions cellostämma några toner som det är omöjligt att spela med cellon. I partituren finns det några toner som är lägre än cellos lägsta ton. Det är absolut omöjligt att spela med instrumentet om man stämmer strängarna på vanligt sätt. Men det verkar som att tonsättaren själv märkte (eller någon tipsade henne) det och man ser tecknet "8va" ovanför tonerna i autografens stämnoterna till cello. Violinisten och cellisten säger också att några dubbelgrepp är obekväma att spela. Men det verkar som att tonsättaren försökte söka efter bättre positioner för stråkar. Se de här två exemplar ur den första satsen av trion. Möjligen skrev hon först violins toner av pizzicato som notexempel 1, sedan hon förändrade tonerna som notexempel 2.
För mig som är pianist, ser tonerna i notexempel 1 enklare ut att spela, men violinisten Stina säger att tonerna i notexempel 2 faktiskt är naturligare att spela med violin än tonerna i notexemplet 1. Då vi bestämde att använda versionen av notexempel 2. Men det finns kvar ett dubbelbegrepp i cellostämman, som är omöjligt att gripa om cellisten inte har en ovanligt gigantisk hand. Cellisten Klas säger att han behöver använda näsan för att gripa en ton! Men det är inte elegant, och det är inte heller musikaliskt bra att spela de två tonerna med arpeggio, då vi bestämde att ändra en ton så att cellisten kan gripa två toner med en hand. (Vi hoppas att tonsättaren tillåter det!)
De här två notexemplaren är slutet av den 3:e satsen. Se violinstämmorna. Troligen skrev tonsättaren först som notexempel 3, sedan hon ändrade violinstämman som notexempel 4. För mig som är pianist, ser tonerna i notexempel 3 enklare ut. Det vore rätt svårt att spela med piano tonerna i notexempel 4. Men violinisten Stina säger att tonerna i notexempel 4 är mycket lättare att spela med violin särskilt när man vill spela dem kraftigt för att sluta stycket briljant. När man ser alla stämmorna, kan man förstå att violins toner i notexempel 3 liknar högerhand av pianostämman. Däremot tonerna i notexempel 4 utrycker nog klarare två instrumentens (dvs violins och pianos) karaktärer.
Men jag tycker att pianostämman till trion skrevs på ett pianistiskt sätt och det verkar inte som att tonsättaren hade något tvivel i sin pianostämma. Man kan förstå att hon visste bra om piano som instrumentet.
Man vet inte när Helena Munktell komponerade den här pianotrion. (Jag har frågat Musik- och teaterbiblioteket som bevarar styckets autograf, men enligt biblioteket finns det ingen uppgift om det nu för tiden). Vi undrar om hon ville studera om stråkinstrument genom att komponera pianotrion. Hon komponerade orkesterverk efter 1990-talet. Däremot när hon komponerade en opera "I Firenze" på 1880-talet, var det Joseph Dente som gjorde instrumentationen till verket. (Det betyder att hon redan började komponera sånger innan hon skulle studera riktigt orkesterkomposition.) På 1990-talet studerade hon orkesterkomposition för Vencent d'Indy i Frankrike och det led henne att komponera de orkesterverk som inkluderar Symfonisk bild, Bränningar Op. 19. (Enligt Anders Edlings text på webbplatsen, Levande musikarv. Se "källa".) Det är svårt att man tänker att Munktell komponerade Kleines trio efter att hon fått utbildning i orkesterkomposition. Jag tror att den komponerades innan att hon studerade orkesterkomposition för Vencent d'Indy. Men jag hör ibland orkesters klanger i trion. Hade hon redan några idéer att komponera orkesterverk när hon komponerade pianotrion? Vad tycker ni?
Källa: Edling, Anders. (2013) Helena Munktell/Biografi. Levande musikarv.
Man kan se Helena Munktells autograf till Kleines trio på Musik- och teaterbibliotekets webbplats. Man kan söka den i online-katalogen.
