W. Stenhammars visor

Jag fick äran att lära känna Wilhelm Stenhammars barnbarn, Cecilia Stenhammar. Hon har aldrig sett sin farfar, Wilhelm Stenhammar. Men hon har hört om honom från sin far, sångaren Claes Göran Stenhammar. Cecilia Stenhammar berättade mig att Wilhelm Stenhammar hade aldrig kallat sina sånger för sånger, utan för visor. Det är faktiskt inte lätt att jag, som är en japan, förstår skillnaden mellan sånger och visor. Men det som jag förstått är att ordet "visa" burkar betyda en enkel sång. Wilhelm Stenhammars största och nog mest krävande sång(visa?)cykel är "Visor och stämningar, Op.26". För honom var det ändå visor! Enligt Cecilia Stenhammar menade tonsättaren att texter är mycket viktiga och texterna måste berättas i hans sånger (visor!). Han trodde inte att han skapade någon ”musik”. I brevet som Wilhelm Stenhammar år 1900 skrev till Olallo Morales som hade bett honom om råd till sina egna sånger, finner man följande meningar:

[...] När jag skall komponera till text skall jag icke sätta mig ner och fundera på vad jag skall hitta på, ty jag skall icke hitta på någonting, men jag skall läsa och tänka mig in i dikten, [...] (ur Wallner, Bo. Wilhelm Stenhammar och hans tid, del.2. Stockholm: Norstedts, 1991, s. 194)

Han fortsatte skriva i brevet hur han får inspiration från dikterna och man bör läsa genom meningarna för att förstå tonsättarens tanke. Men när man läser hans meningar, förstår man att hur viktig dikterna är för hans sångkomposition. Kan man säga att sångkompositionen är den naturliga diktläsningen för honom?

Med instrumentalmusik behövde han göra olika försök för att finna sina egna toner och anstränga sig för att skapa sin egen stil. Till exempel är det känt att Stenhammar drog tillbaka sin första symfoni (F-dur) efter att han hört Sibelius andra symfoni. Hans två pianokonserter komponerades i rätt olika stilar. Men jag tycker att han hade redan sin egen stil från början angående sångkomposition. Hans sång ”I skogen” som komponerades när tonsättaren var endast sjutton år, har redan en stil och sången (Obs! visan!) är ett av Stenhammars verk som spelas oftast i dag. Naturligtvis kan man se hans kompositionstekniks utveckling när man ser hans senare verk. Men jag känner inte någon stor skillnad mellan de grundläggande stilarna av hans tidiga visor och senare visor. Men det är bara min personliga åsikt. Vad tycker du ?